Always love
Jag bor i Malmö nu. Jag trivs. Och jag är lyckligare än en jordgubbspaj en solig dag i maj. Jag ler när jag går hem från stan och tänker. Jag bor här. Nära den jag älskar mest. Nära mina föräldrar. Jag kan sätta mig på tåget till min bror. Jag börjar få rutiner. Jag kanske har ett jobb jag kan få stanna på. Men vet inte. Vilket gör mig orolig ibland. Men det är ok liksom. Jag har det bra nu. Jag är nöjd.
It’s so many miles and so long since I’ve met you, don’t really know what to say or do but suddenly now, i know where i belong.
Vill inte bli påmind om det där jag hållit fast vid så länge. Vill inte ha det med mig i mitt liv längre. Men varje dag har jag någon som berättar för mig. Om dig. Och det är inte det att han är kvar hos mig. Det är bara det att han är någon jag lämnat. Något jag inte vill ha något att göra med. Och jag önskar bara att det som hänt förr kunde stanna där. Begravas. Aldrig tänkas på igen. Men det har jag gjort. Det kommer jag att göra. Oavsett vad som händer i mitt liv är det något jag bär med mig. Oavsett hur kär jag än är i någon annan. Det är ok. Bara lite irriterande. Bara något som jag önskar att jag slapp ha kontakt med idag för det gör det bara konstigt. Komplicerat. Stelt.
But I belong to someone else now.
And you do too.
Det är så synd att du är så söt
Försöker att ta mig samman. Att inte kräva för mycket. Det är det som har dödat mina andra relationer. Att jag kräver att dom ska förstå mer än vad en vanlig dödlig människa kan. Alla i min omgivning förstår inte när jag behöver dem. Man måste liksom säga det rätt ut och det mina vänner, är verkligen inte min grej.
All by myself.
(Don’t wanna be all by myself anymore).
Puss
Kärlek slutar alltid med bråk
Jag tror det är olikheterna som gör att man passar så bra ihop. Jag tror att det är det där lilla som gör att man känner mer. Något han gör eller säger. Det är det som betyder något. Att han agerar på ett visst sätt när han är uttråkad eller när hans liv är som en glasstårta. Det är allt det som är det bästa att få se. Och uppleva. Det bra. Och sen det dåliga.
Jag tycker om det här. Det är fantastiskt.
Livshastigheten
Hinner inte riktigt med i min livshastighet. Dör lite nu.
Today has been OK
Känner för att skriva. På svenska. Skita i kärleksbloggen som jag inte har någon som helst inspiration till. Så jag skriver här lite istället. Skriver om något som påverkat mig. Han har påverkat mig och gör det mer och mer för varje dag som går. Man växer liksom in i varandra. In i varandras huvud. In i varandras känslor. Och det är så fantastiskt att ord inte räcker till. Och jag önskar att alla kunde förstå denna känsla för den är, den är, den är… överväldigande. På ett bra sätt såklart.
Önskar jag kunde överföra allt detta på er.
Burned once, picked up once.
Kvävd
Jag känner mig så kvävd att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag måste bort. Nu. Från allt. Alla.
Ugh.
Måste vara lite själv.
Puss
Förlåt att jag inte skrivit nåt.
Förlåt.
Den andra bloggen tar lite tid.
Och lite hjärta.
Saknar min vän i Norrtälje.
Mycket.
Nya bloggen ok!
Har skaffat en sidogrej. Som jag hoppas det ska gå bra för :) det är en blogg om kärlek. Bara kärlek. Olycklig. Lycklig. Jag kommer hitta på, överdriva och berätta om verkligheter som ibland kan göra skitont och ibland kännas sjukt bra. Läs gärna. Känn gärna.
Oh, it’s a mystery to me.
Into the wild är en fantastisk film. Jag ska se den i eftermiddag igen, efter att jag gjort det som är nödvändigt för dagen. Som en belöning liksom. Soundtracket är grymt också. Eddie Vedder är grym. Haha. GRYMT helt enkelt.
There’s those thinkin’ more or less, less is more,
but if less is more, how you keepin’ score?
It means for every point you make, your level drops.
Kinda like you’re startin’ from the top…
and you can’t do that.
