idasofi

Idag är början på en ny tid. Bah. I’m so happy! Idag gick jag genom staden för att komma på mig själv med att gå och nynna på låten jag lyssnade på. Det var så underbart att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag trodde aldrig det skulle hända men jag lever, jag andas och jag tokälskar det! Jag älskar det så mycket att hjärtat hoppar till i hjärtegropen. Det tog ungefär ett år men jag är där nu, jag har hittat hit och jag är glad att jag gjort det.

Idag har jag hört Håkan Hellströms nya singel För en lång lång tid som får mitt hjärta att slå några 100 slag extra för det är så fruktansvärt bra att man inte vet var man ska ta vägen egentligen. Så bra är det minsann. Tror att den kommer i affären den 3:e mars så snälla, bara spring till affären på måndag och köp den för det kommer att vara värt det.

Puss!

Så, jag har längtat och tittat länge nu. Och jag har kommit fram till något så underbart som att nu när jag är ensam att det är så jättebra att jag nästan smäller av. Det är klart att man saknar romantiska kyssar vid havet och handhållande genom en främmande stad och att möta blickar med någon man verkligen älskar. Men ensam är med mig själv, ensam är alltid för sig själv, aldrig med någon annan. Ensam behöver inte tvunget vara negativt och det är det inte. Det är inte negativt, inte just ikväll, inte just idag. Längtar så tills jag får bo ensam i min lägenhet mitt i Lund för att sedan toklängta mig därifrån till mitt Örebro, Hisingen eller Kortedala. Eller varför inte världens ände i Dalarna som heter Malung? (Nej, skojade bara, aldrig Malung!)

Jag har såklart vaknat med saknad som min främsta känsla i ett år nu sedan han lämnade mitt hjärta liggande på gatan som en pulserande hård sten. Men såklart har jag också lärt mig att kärlek är bättre än så. Att kärleken inte är så svår att förstå ändå och vi nog var alldeles för svåra för att vara den där äkta riktigt äkta kärleken. Pratade med en av mina bästa vänner i förra veckan och jag berättade om mitt före detta plågade hjärta och hon om sitt före detta plågade hjärta. Vi hade nästan samma historia hon och jag och det kändes rätt bra. Hon frågade om jag skulle ta tillbaka den som krossat mitt hjärta, jag svarade nej. Det har hänt för mycket sedan dess som gör att jag inte kan känna på samma sätt längre. Mitt hjärta skriker inte längre lika desperat längre som det gjort förut. Men det enda mitt hjärta bär på nu, är minnena från förr som jagar mig ibland. Jag kan inte gråta åt det längre men det kan bli lite tungt i hjärtegropen ibland.

Och såklart,

saknar jag känslan mer än något annat.

Är väl tillbaks här igen.  Suck.
Har så fruktansvärd lust att bara skriva av mig klumpen som jag har i magen emn jag kan inte, har inga ord för det. Det är lite småjobbigt sådär men det ska nog gå över. Lyssnar på Change med Tracy Chapman. Väcker många minnen från förr. Utan bästa vän och med ensamhet. Nästan så att man känner igen sig ju! Äsch, det som händer nu är väl bara en tidsfråga innan det slutar. Hoppas jag. Men jag har ju varit med om att förlora förr men som försvarsställning började jag istället vinka hejdå till andra för det var mycket lättare än att bli lämnad. För ett tag sedan var jag nära att vinka hejdå till min närmaste vän. Jag småsprang till skolan för jag var sen och jag sa att jag nog likaväl kunde klara mig utan. Jag grät inte eller något jag bara hade en klump i magen och mitt huvud sa att det skulle vara skönt. Vi bråkade. Idag är jag glad att jag har kommit till insikten om att det inte är så lätt. Fastän det har funkat förut så är vi inte samma sak. Vi är inte sånna som bara slutar. (Förutom om någon av oss bestämmer sig för att hitta en flicka resp. pojke.) Och det kommer ju hända en dag. Det kommer ju det.  Igår tittade jag på Gossip Girl och saknade kärlek lite som man alltid gör när man ser romantiska filmer. Men sen kom jag på mig själv, äh, ska vara glad så länge jag är ensam och kan göra vad jag vill och inte vara beroende av någon.

If you knew that you would be alone,
Knowing right, being wrong,
Would you change?
Would you change?

ORKA DÅ.

Suck gånger femhundrasjuttiofem.

Vill att bästa vännen ska komma hem så att vi kan prata lite skit över telefonen och psyka igenom mitt röriga liv.