idasofi

Jag är så trött att jag snart somnar framför datorn.

Jag kommer att lägga mig i min säng snart och kommer antagligen inte ta mig för att somna utan istället sätta på en feel good film och vara trött imorgon då jag kommer att vara i skolan i nästan 10 h. Det är inte najs.

Puess.

Häromdagen väntade jag på min vän i stan, det var i måndags tror jag. En röd dag. Inte många människor ute förutom massa söta par och den här jobbiga tjejen. Strålande sol och perfekt väder för sin vårjacka. Jag står och solar mot ett hus och hör ett så jobbigt ljud. Förstör hela stämningen. Så jag öppnar mina ögon och tittar på vad som går förbi mig. En tjej i regnbyxor + regnjacka. Man bara, ja, vad tänkte du när du klädde på dig imorse? BARA UNDRAR. Anyway, hon försvinner och jag fortsätter att koppla av i solen. Nej, inte igen. Då kommer en annan tjej förbi med sina termobyxor som ger ifrån sig ett nästan lika jobbigt ljud. HOHO?

Det är ju vår baby!

Det är galet det här med att jag känner igen mig i många låtar jag hör, ja, jag är en popklisché. Love me. Idag känns det som Håkans nya, Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger. EXAKT.

Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig även om det är för sent att älska dig/Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn/Vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen, är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen/Den tar slut från kyss till kyss/Vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut/[...]/Vad jag bryr mig om är att se dig gråta, för jag har gråtit/Och du ringde aldrig/Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaks till dig/Vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion hur du går sönder inuti så som jag gjorde det/Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaka till dig/Vad jag bryr mig är att höra dig andas, veta att du är nära/Förlåt, nu slutar jag/Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaka till dig/Säg nånting, säg nånting?

Jag håller på med min första genomlyssning av Försent för Edelweiss mitt hjärta slår nog ett slag extra. Bara för att det är Håkan. Samtidigt känner jag att detta är nog det bästa som någonsin hänt trots denna otroliga kompott av olika stilar. Som sagt, är fortfarande på första genomlyssningen och blev minst sagt paff när jag hörde Zigenarliv Dreamin och undrade om det fortfarande var samma skiva jag hade på? Förstod inte riktigt vad den gjorde där? Gitarrsolot i Kärlek är ett brev skickat tusen gånger låter ju bara så bra. Och Försent för Edelweiss har träffat hjärtat förut. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din låter som en låt som Timo skulle kunnat ha skrivit. Men känslorna är på topp, känslorna är här i rummet hos mig. Han är lyckats skicka dem ända hit till mig i mitt tonårspoprum.

Jag tror den här plattan kommer växa. Växa sig till världens bästa skiva typ. Mitt hjärta kommer alltid att vara Håkans och jag antar att den där fjantiga känslan jag kände när jag var 13 år och hörde Fulaste Flickan i Världen och frågade vad det var för något kommer tillbaks och jag antar att jag aldrig kommer glömma extas känslan då jag såg Håkan för första gången och var mer förväntasfull än någonsin.

Detta kommer bli det bästa som hänt på länge.

Tack Håkan.

I feel so sick today, blah. Det är inte så najs som det låter actually. Har ont i halsen och min kropp feels LAZY. Så jag ska natta mig snart, imorgon börjar verkligheten igen. Goodbye lov. Men det har varit trevligt och skönt och jag har fått vila så mycket om jag förtjänar ungefär.

Kretsmöte till helgen. I NEED IT.

Idag har jag uppnått ett av mina mål här i livet. Att inte bli ledsen när jag lyssnar på någon låt som jag vet är sååå Han. Jag tvärtom, ler åt det. Jag ler för att jag vet om att jag hade det rätt bra back then men nu är jag inte ledsen längre. Jag vet, jag har sagt det innan och jag får väl bekräfta det hela för mig själv några gånger innan jag fattar det.

När jag tittar på kärleksfilmer tänker jag såklart på Honom men jag har inte direkt något annat att jämföra med så jag kan inte säga att jag kanske tänker på Honom bara för att det är Han. Min vän sa häromdagen att jag är fortfarande kvar i det gamla. Idag? Känns som om jag lever for freedom. Men det är kanske inte alls så. Om någon dag kommer jag säga ååh, så ledsen och grå jag är idag och jag saknar hit och jag saknar dit.

Men whatever,

i’m happy now!

By the way, Regina Spector – Samson:

Lite sådär lagom salongsberusad och alldeles nöjd och fylld av saknad är jag väl i närheten av just nu. Idag har varit en fantastisk dag. I’m so happy. Still waiting for that call though, but it’s ok it’s ok, i’m used to the thought of being alone!

Jag längtar tills jag blir stor och kan få flytta hemifrån och ha mitt egna lilla liv och ta hand om mig själv och om mina räkningar och om min lilla lägenhet. I alla fall, tänker inte skriva något viktigt idag mer än att tjänsten gick så bra idag, är så glad för alla dessa välsignelser man får! Tack tack tack.

Well we might as well get caught up in a romance my friend!

Idag lyssnade jag på en skiva som jag inte lyssnat på på evigheter. Hagnesta Hill heter den, Kent. Saknar tiden då jag var hysteriskt galen i Kent och Håkan och Broder Daniel och allt vad det hette. Man var i ett ständigt lyckorus hela tiden. Det hade inte varit fel. Men jag mår ändå rätt okej nu, jag är nog nöjd tror jag. Ikväll längtar jag efter att få ett telefonsamtal, men det lär jag nog får vänta länge på. Eller jag tänker inte vänta på det ens. Jag vet ingen kan läsa mina tankar så jag får väl lyfta luren själv och ringa. Jaja, jag ska.

Jag känner för ett fetblogga för typ punkt.se eller metro eller nåt annat och skriva världens bästa krönika. Går i skola hos Alex Schulman och försöker fatta vad som är grejen och vad man ska skriva. Alex is the shit. Fredrik Virtanen är såå ute. (Eller inte, var tvungen att ramla på hans blogg och hans snack om Håkan gör att jag fortfarande är fäst vid honom..haha)

Antar att jag är tjäjen med tv-nerver.

Det finns en känsla som verkligen inte går upp emot någonting annat. Och det är känslan av att få älska någon så mycket att man bara spricker. Att veta om att man älskar varandra för att man har lika egenskaper, uppfattningar eller något annat. Kanske har man letat länge. Kanske har man precis börjat. Ibland önskar jag att jag aldrig testat på hur det är att älska någon så mycket man spricker och hur det känns att droppa bomben ”Jag älskar dig!” för att sedan komma ihåg det som ett av de finaste minnena på hela denna planeten. Fast ändå ler jag nu, för att det är ett så fint minne. Jag är inte ledsen. Jag är glad att jag lärt mig av det men samtidigt får det en att sakna det mer. Det blir en hunger, ett intag som man vet om att man behöver då och då. Jag vaknade upp imorse och tänkte på en låt som är så fin att jag går i bitar, en låt som beskriver känslan perfekt. Jag önskar jag kunde känna så igen men är rädd för att min pessimism gör det omöjligt. Jag längtar tills den fantastiska känslan träffar mig, den där wow-det-här-känns-så-sjukt-bra-jag-skulle-kunna-göra-det-här-i-resten-av
-mitt-liv-känslan. Jag är ung jag vet, min ålder gör det till ett hinder, men min hunger och min saknad gör det svårare att inse.

Jag behöver komma härifrån. Någonstans där jag får slappna av, isolera mig, känna pulsen från något annat än min vardag.

Samtidigt som jag känner mig lite uppgiven och ensam efter att ha sett en av världens finaste kärleksfilmer så känner jag mig ändå nöjd. Inte ledsen för att jag är ensam utan bara åt att filmen var så fin. kanske försöker jag lura mig själv. Jag har alltid gjort det och kommer antagligen att fortsätta göra det också. Suck. Har varit en runda i tjänsten idag och sedan tillbringat resten av kvällen i min säng med choklad och te. Jag kommer bli tjock. Den tiden den sorgen.

Men ni vet lika väl som jag, att en bit i varje människa kommer saknas tills man hittar den rätta. Tills man hittar den man känner man vill spendera hela sitt liv med. Den man vill uppleva hawaii med osv. Förut, för ungefär ett år sedan då jag var tillräckligt naiv till att tro att jag kanske hittat en person som jag skulle kunna tänka mig att göra det med, kände jag mig rätt nöjd. Nu är jag ännu nöjdare för att jag insåg att sanningen inte var så. Ibland saknar jag min bit.

- Are you scared?
- To death…
- Lighten up.
- It’s not funny.
- I’m scared of not being with you.
- Oh baby, that will never happen… I’ll be here.