idasofi

Jag önskar jag kunde gråta nu. För jag känner bara för att kunna göra det. För att ligga i min säng och gråta mig till sömns just like the old days. Men jag kan inte det längre för mitt huvud säger att jag inte är ledsen över det, kanske säger mitt hjärta det också. Jag vet inte längre. Det är ju bara. Det freaking ÄR ju bara. Men jaja, okej. Jag har slutat vara drama queen så jag lämnar allt därhän och är bara massa tyst istället. Vad tjänar det till? Massa energi som jag inte har.. Kom på mig själv med att skriva ett såntdär fjantigt brev jag har skrivit många gånger till många människor sen rev jag det och tyckte det var lite typiskt mig att alltid göra allting så stort. Nu njuter jag över att jag blivit som jag blivit. Men samtidigt, är man drama queen så är man. Det försvinner inte bara.. Jag håller på att arbeta på det mina vänner. Verkligen.

Som sagt,
tårar, kom till mig. Komsi komsi.

(Eller inte..)

Fick göra en ny användare på poeter eftersom den andra är full och det är för jobbigt att ta bort fler texter.. Titta in om ni har luuuust,

Här.

Mitt hjärta är så fyllt av glädje att det nästan spricker. Finns 2 personer i mitt liv som jag älskar sååå mycket just nu (såklart har jag inte sagt det till dom sånt är ju känslosamt). Träffade en av dem idag och hon är så lovely och underbar och söt och älskvärd. Den andra har flyttat till Hässleholm till sin husband to be. Och by the way augusti kommer bli great.

Puess

Jag lyssnar på Kent och jag är varm och jag är trött.

Igår var så bra att jag nästan dog lite grann. Bästa konserten jag varit på på LÄÄÄNGE. Anyhow, skriver en lång recension om det när jag kommer hem från granny om jag minns orkar och har lust dvs.

Som sagt, åker till mormor nu och ska vara där tills söndag. Jag har haft ett alltför hektiskt liv de senaste månaderna. BLAH. Det suger. Augusti slapp here I come. Om jag inte väljer bort det dvs..

Puess

Bloggen har blivit min tillflyktsort igen.. Var ju inte meningen att det skulle bli så.. Men saker och ting blir väl aldrig någonsin som de är tänkta att bli, egentligen? Försöker inbilla mig det i alla fall. Jag har lyssnat på Juno soundtracket sedan igår kväll. Det är verkligen så bra att jag smäller av. För 2 år sedan lyssnade jag på precis sådan här musik.. Ska se om den filmen snart igen, den är ljuvlig.

Anyhow, låten som introducerar hela filmen ska jag youtuba till er idag.

We’ve been to the top, we’ve been to the bottom
We’ve known everything and forgotten, yeah
You’ve kicked me around, you’ve wrapped me in cotton
You’ve carried our load, and you’ve shot ‘em

Imorgon reser jag iväg igen.. dock inte så långt. Håller mig i skåne denna gången. Ska åka till Eslöv och mysa med Sara i Samuels lägenhet. Det kommer bli toppen. Jag är bara lite trött och orkeslös, men ja, ska man vara med så ska man ju. Nästa vecka kommer jag att åka till mormor. Ska bli så skönt att slappna av i några dagar. Tyvärr kan jag inte vara där så länge för då ropar nästa sak att göra på mig..

Saker och ting är inte lika jobbiga längre. Jag har lagt ner allt det här med att vara drama queen. Saker bara är och det är SÅÅ skönt. Livet är nice. Det bara är liksom.

..then may I have it?

Jag har gjort någonting varje dag på mitt lov förutom 3 dagar. Imorgon kommer det vara 4. Jaja, man tackar för denna ledighet. Jag önskar jag bara kunde slappna av och koppla bort allt i en vecka eller så. Jag har aldrig haft så här mycket för mig. Jag är ju inte den som gör saker. Suck. Well, hello hektiskt liv! Jag har en vän som gör saker HELA tiden, har aldrig fattat hur man orkar det. Och nu har jag kommit fram till att sanningen är att man inte gör det men man är ändå med för att man tycker det är roligt att göra något.

Oh kära nån. Jag lade precis in alla mina kashmir låtar i itunes och det stack till när the aftermath laddades in. Skit också. Jag som inte har tänkt på det på en vecka nu. Så kommer det tillbak, thank you! Ja, jag har ju varit på en underbar sammankomst som lärt mig att ha tålamod. Och jag har tittat på en snygg pojk. Men det pratar vi inte mer om för det hade bara varit såååååå töntigt av mig. Men skulle bara säga att han var snygg i alla fall.

Nu lyssnar jag på den.

Jag är övertygad av att alla vi som blivit krossade kommer att hitta något jättefint när tiden är rätt. Jag hoppas det i alla fall. Jag tror det. Hur hade det annars sett ut? Man hade varit ledsen över allt det man mist i år. Jag hade inte orkat det. Ibland orkar jag inte det som det är nu heller. Men jag överlever. Jag reflekterar och jag känner och jag skriver.

Jag är så tacksam att jag har J, så otroligt tacksam att han vägleder mig. Jag hade inte varit där jag är nu annars.