It’s so many miles and so long since I’ve met you, don’t really know what to say or do but suddenly now, i know where i belong.

Vill inte bli påmind om det där jag hållit fast vid så länge. Vill inte ha det med mig i  mitt liv längre. Men varje dag har jag någon som berättar för mig. Om dig. Och det är inte det att han är kvar hos mig. Det är bara det att han är någon jag lämnat. Något jag inte vill ha något att göra med. Och jag önskar bara att det som hänt förr kunde stanna där. Begravas. Aldrig tänkas på igen. Men det har jag gjort. Det kommer jag att göra. Oavsett vad som händer i mitt liv är det något jag bär med mig. Oavsett hur kär jag än är i någon annan. Det är ok. Bara lite irriterande. Bara något som jag önskar att jag slapp ha kontakt med idag för det gör det bara konstigt. Komplicerat. Stelt.

But I belong to someone else now.
And you do too.