Denna låten satt jag, ett missionärspar och det paret jag bodde hos och diggade till förra onsdagen då vi åkte hem från vår safari.

Vaknade upp idag. Tänkte att jag skulle åka i en söndrig och högljudd taxi ut till Luwinga och gå på möte för tjänst.
Tittade ut genom mitt fönster. Insåg att jag var i Sverige. Fick en klump i magen.

Jag är så trött att jag går i bitar. Var massa klydd med flyget. Höll på att missa mitt anslutande flyg i Addis i natt. Men de lyckades hålla det för mig. Och sedan sa han att jag kanske inte skulle få mitt bagage. Men jag bad. Och J svarade så allt gick bra och jag fick mitt bagage och nu sitter jag hemma i mitt hem. I Sverige. Långt borta ifrån värmen och alla underbara afrikaner. Mitt hjärta gör ont.
Men, mitt distrikt är här. Så jag måste stanna här och ta hand om det.
Jag tackar J för att jag kunnat göra denna resan som berikat mitt liv. Jag kommer definitivt åka tillbaka. Kommer att ladda upp lite bilder efter hand som andan faller på. :)

Dagens status: Osregn! Jag trodde inte att det kunde regna i Afrika men Afrika har motbevisat mig. Jag kommer att vara dyblot nar jag kommer hem. Ska och handla ocksa och det enda skydd jag har ar ett nastan oanvandbart paraply. Livet ar ju fantastiskt ibland! Afrika regnet ar namligen inte som svenskt regn. Sveriges regn ar ingenting jamfort med vad de har har. Det han regna och regna och regna och regna, sa mycket att det kanns som om taket ska ramla in. Man kan inte ens prata nar man sitter inne. Jag hoppas inte det regnar pa motet ikvall for da lar vi ha problemos. Haha. Alla bara svarar och ser glada ut :) Jag har nu varit inne pa min sista vecka i nagra dagar. Det infinner sig en konstig kansla i magen. Jag saknar hemma valdigt mycket. Att kunna dricka vatten ur kranen. Att inte behova sprita handerna sa fort man har halsat pa nagon. Att toalettpapper inte ska behova forvaras i bh:n nar man ar ute i tjansten. Att ha nagon har som ar hemma for en. Men samtidigt sa infinner sig en kansla av att sakna allt har. Jag har plotsligt de senaste 2 veckorna borjat kanna mig hemma har. Borjat gora saker sjalv i en stad som jag egentligen inte kanner. Ga pa gatan och predika utan att ha nagon vid min sida. Jag har helt enkelt borjat ta intiativ har som jag aldrig skulle gjort hemma. Jag har vaxt har.

Haromdagen gick jag i tjansten med en galen italienska som ar har tack vare sin man som gick MTS och e ar ni pa betel har i Mzuzu. Vi pratade om livet. Och pa nagot vanster sa har faktiskt hela denna resa varit influerad av giftermalsprat. Gifta sig ungt VS Gifta sig aldre. Och saklart sa pratade jag och denna systern om det ocksa. De jag bor hos gifte sig nar de var 19 sa de foreslar saklart att man ska gifta sig ungt. Och denna systern gifte sig nar hon var 30. Sa.. alla har valdigt spridda asikter har och har alla gett fina forsvarstal pa varfor de gjorde som de gjorde. Men det har varit bra att hora allas olika asikter. Och jag har fortfarande inte skapat mig en egen asikt om vad jag tycker. Jag ar mer sa att om han dyker upp sa dyker han upp. Haha! Det ar min teori!

Igar var vi faktiskt pa safari! Det var massa spannande. Var forhoppning var att vi skulle se elefanter. Men en enda elefant vi fick se var sa langt borta sa att man bara kunde se det om man zoomade med teleobjektivet och sedan zoomade in pa den fardiga bilden. DA kunde man se att det var en liten elefantunge. Men jag har sett Pumba in real life. Ett mycket markligt djur. Och pa denna safari fanns det en ”Hippo” garanti sa jag fick se 100 tals flodhastar. Vekligen tjockisar som bara ligger i vattnet och kommer upp till ytan lite da och da. Sedan fanns det aven antiloper, faglar, apor, parlhonor och nat annat djur som jag inte vet vad det heter. Det var ratt haftigt att vara pa ett stalle dar de verkligen lever och ar vilda. Alltsa inte pa ett zoo eller liknande. Sedan grillade vi dar och at gott. Har atit oxfile hela dagen lang eftersom det ar sa billigt har. (Medans det ar jattedyrt hemma!)

Sa, som ni forstar av mina inlagg sa har detta varit en mycket mycket trevlig och mycket mycket MYCKET givande resa. Jag ar glad att jag tog mig rad att komma hit. MItt hjarta gladjs over att jag har varit har. Men mina ogon blir vata nar jag tanker pa att jag maste aka hem. Lamna mina nyfunna vanner har. Jag kommer grata ikvall pa motet. Eller i alla fall ikvall innan jag somnar. Jag har aldrig nagonsin kant mig sa valkommen pa ett stalle som jag har gjort har. Ar inte det konstigt? Att man maste aka halva jorden runt for att komma till ett stalle dar alla ar vanliga och valkomnar dig med oppna armar trots att du ar som ett litet barn?

Sa, jag kommer att sakna att manniskor pratar ett sprak jag inte forstar. Att jag inte visste vad jag skulle svara de forsta veckorna nar nagon sa ”Matandala” till mig. Att hora musiken utanfor fonstret varje kvall och morgon. Jag kommer att sakna Afrika svetten som sticker i nasan. Jag kommer att sakna manniskorna. Vanligheten. Engelskan. Jag kommer sakna att se manniskor ata sin Nsima. Jag kommer sakna att ga hela dagen. Jag kommer att sakna oxfilen. Jag kommer att sakna solen. Jag kommer till och med sakna att svettas. Jag kommer sakna min betelvan. Jag kommer sakna tjansten. Jag kommer sakna att anvanda min bibel i tjansten. Jag kommer sakna att tycka att det ar exciting att ga till datorn och skriva hem till er. Jag kommer sakna sjon. Jag kommer sakna missionarerna. Jag kommer sakna mobiltelefonerna de anvander har. Jag kommer sakna att allt ar sa enkelt. Jag kommer till och med sakna ljuden fran bottle store. Jag kommer sakna rikets salen. Jag kommer sakna motena. Jag kommer sakna… ALLT.

Sa. Jag kommer att atervanda till Mzuzu. Till Malawi. Till Afrika. Den dagen jag har samlat ihop tillrackligt mycket pengar for att stanna har nagra manader.

Life is great.

Nar jag landar pa Arlanda ska jag kopa en stoor pase godis och bara kranga tills mitt flyg gar till Malmo. Hor av mig till er nar jag landat i Sverige. Ta hand om er tills dess.

Ok, idag ar internet segare an sist. (Trodde ej detta skulle vara mojligt men det var det tydligen…) Haha. Men som sagt, TAB! Och det ar varmt idag. Var 40 grader i solen. Man kvavs nastan.

Forst ska jag beratta om min vag som jag gick idag till post office for att posta ett brev till min kara mormor (vilket forovrigt behovde ca 6 frimarken da det vagde 8 gram). Sa, jag gar dar pa huvudvagen da jag plotsligt hor vardelns ljud bakom mig. Trodde det var en jordbavning eller nat liknande eftersom det mullrade sa mycket. Sa jag vander mig om och ser en… TRAKTOR! Haha, lat som en hel angmaskin men jag kande mig som hemma. Sa denna icke ljudlosa traktor kor mitt inne i stan i den galna Afrika trafiken och ratt igenom rondellen och alltihopa. Anyways. Under min promenad far jag aven trad ovanfor mitt huvud som regnar. Tydligen sa avger de blommorna nagon vatska nar de haller pa och vissna. Haha. Jag alskar att ga sjalv i Afrika. Det ar sa rogivande.

Anyways. Under de senaste dagarna har jag saknat min ipod (som inte haft nagot batteri i tva veckor), gitarren och ukulelen. Jag har helt enkelt saknat min musik. Men det har hant sa mycket har att jag blir alldeles graharig. Man hinner knappt slappna av. Far ha som bror sa efter USA, ”semester far jag ha hemma”. Haha. Sa nar jag kommer hem har jag forhoppningsvis nagon dag ledig. Det har varit massa folk har i Mzuzu och halsat pa diverse vanner, sa det ar darfor det har varit full rulle hela tiden. Och haromdagen kom det en ny kille hit fran Schweiz som bor pa translation office. Vi var dar i onsdags (onsdagen ar verkligen verkligen lillordag har, alla har fest och party pa onsdagarna) och drack en drink och sedan drog vi vidare till missionarshemmet dar mat vantade. En ljuuuvlig kyckliggryta som jag bara vill ata om och om igen. Sedan var det morotskaka som efterratt. Ja, som ni hor sa lever missionarerna har inte i nagon nod direkt!

Igar var jag och M pa en skola har for smabarn. Fran aldern 2 till 5 ar. En kvinna som missionarssysterna har studerar med jobbar pa den skolan sa vi gick dit och halsade pa och tog massa sota foton pa mina alskade barn. Alla barnen var sa sota och speciellt en pojke som hette Stefani som jag ville pussa och ta med mig hem pa flyget (om jag bara hade haft den dar barnbiljetten med mig). De sjong fina sanger for oss och raknade till 10 och sa hela alfabetet. Jag har videos pa detta som jag senare ska forsoka gora en Afrika film av.

har gatt mycket i tjansten sen vi kom hem fran sjon sa jag ar helt trott och vimmelkanting nastan. Ikvall ska vi aka till en syster i forsamligen och ata Nsima som ar det man lever pa har. Typ som valling, sa det ska bli spannande. Man maste ata det innan man aker hem harifran annars har man inte varit i Malawi. Haha! Ska ge en utforlig berattelse pa vad det smakar sen.

Far se om jag sitter vid datorn nasta vecka men antagligen gor jag det eftersom jag varit sa duktig hittills. Pa sondag aker jag hem. Kanns konstigt att jag redan ska hem. Man har nastan borjat vanja sig vid att vara har nu. Men jag saknar er ska ni veta. Mycket mycket. Sa det ska samtidigt bli skont och komma hem till er.

Ta hand om er.
Saknarsaknarsaknarsaknar er.
Och.
Alskar er.

Okej, idag ar internet lika segt som sirap. Jag doooor. Men men, TAB som just nu ar mitt senaste uttryck. That’s Africa Baby. Haha.

I helgen har vi varit vid sjon. Det har varit fantastiskt och jag har aven lyckats bli brand. Min vita hud taler inte sa mycket sol alltsa. Och sedan att det ar 30 grader i skuggan har ar ju kanske ocksa en bidragande orsak. I alla fall, the Malawi lake ar verkligen fantastisk. Jag alskade sjon. Det ar en sjo men ser ut som ett hav! Fanns liksom ingen ande pa det. Jag hade garna velat segla over till Tanzania darifran. Nagon som ar pa? Haha. En annan rolig sak vid sjon var ocksa att jag taltade. Alldeles ensam i ett talt. Jag var livradd forsta natten eftersom det var massa nattvakter som rantade runt taltet hela tiden och hundarna skallde. Sa jag lag dar i mitt lilla 200 x 120 talt forsta natten stel som en pinne. Sedan forsakrade missonarsparet vi var dar med mig om att det inte var nagon som helst fara sedan sov jag som en stock dagen darpa. Sa… sjon ar for nuvaranden den mest fantastiska platsen pa jorden. Mitt paradis.

Dagarna gar sa snabbt har.. Helt otroligt. Kandes som jag kom hit igar. Man borjar vanja sig vid att vara har. Att inte se en enda manniska som ser ut som sig sjalv pa stan ar nu en vana. Som jag skrev sist ar ALLT annorlunda har. Och da menar jag verkligen ALLT. Manniskorna ar trevliga har om man jamfor med Sverige. Dock ar de lite pa om man gar ensam tjej pa stan. En kille har halsat pa mig 3 ggr och foljt efter. Vad gor man da? Man gar snabbare och blir gammal svensk igen.

Huset jag bor i har varldens sotaste ”gardner”. (Alla har en garderner har som tar hand om tradgarden och alla fina blommorna.) Jag vill bara pussa pa honom. Han ar lika liten som en pygme! Finns manga sma manniskor har.

I forsamligen finns det en sign language grupp som har moten samtidigt som oss i engelska forsamlingen. De ar fantastiskt att se hur flitiga och duktiga de ar. De har precis avslutat en teckensprakskurs har! Grejen ar bara att manga dova aldrig har fatt lara sig teckenspraket. Sa, det forsta som broderna och systarna maste gora ar att lara dem teckensprak med hjalp av bilder och sedan lara dem tecknet for det. SEN kan de forhoppningsvis borja studera med dem. Det finns en broder har som inte kunde nagot teckensprak alls men som doptes nu i somras! Snacka om fantastiskt!

Vet ni vad som hande haromdagen? Jag vaknade av att det sporegnade! Kandes nastan som om taket skulle falla in. Anda var detta inget jamfort med vad de har under regnperioden! Som inte borjar forran slutet av november och vara fram tills juni… Nu ar alltsa den varmaste och torraste perioden har i Malawi. Och jag kan inte annat an halla med. Var sa lycklig nar det kom lite regn och man var tvungen att ta pa sig TVA tjocktrojor for att inte frysa. Fast jag ser faktiskt inte fram emot att komma hem till ett kallt och regnigt Sverige.

Detta ar som en forsmak av paradiset. I promies. Jag tackar J varje kvall for att jag har fatt mojligheten att komma hit. Det ar sa fantastiskt alltihop.

Avslutar som sist. Om ni far chansen att komma till Afrika. gor det.

Life as I used to know it
has change.

Ok, jag ar helt utommig av lycka. Jag ar svettig. Mina fingrar glanser. Haha! Vet ni varfor jag ar lycklig? Jag har antligen lyckats ta mig till en dator! Haha. Things are going slow in Africa.

Anyways, har diktat ihop ett fint inlagg till er som jag skrivit hemma for hand.

Mina alskade vanner. Jag onskar att ni kunde vara har medmig och uppleva allt det jag far uppleva. Jag har mott underbara manniskor, forsokt lara mig att i alla fall halsa pa chi-tumbuka, blivit lite brun, varit pa marknad och kopt 4 klanningar for 40 kr, gatt i tjansten, slappat, last, studerat, forsokt att kanna pa kulturen, blivit kallad mzungu, blivit myggbiten, svettats, blivit brand, konverserat,  varit pa mote, kissat i ett hal i marken, atit god mat, fotat, lyssnat, fatt, gett och sist men inte minst, levt.

Ska beratta om en trevlig episod som hande for 1 vecka sedan. Lilla blondie Idasofi ska ga ut sjalv i staden full mec vanliga afrikaner. Promenerar vagen upp till staden fran huset, ner, upp, ner, upp, ner, upp. (Elin du vet vad jag menar). Sedan passerar jag marknaden eftersom jag var radd for att ga dar ensam och efter 5 min inser jag att jag ar totally lost. Letar efter ”Big Bite” dar vi hade handlat Samosas dagen innan. Vandrar lite till… hittar inte! Men sen…. PLOTSLIGT dyker ”Big Bite” upp. YES! I’m not lost. Foljer vagen och letar vidare efter nagot annat jag kanner igen. Yes, ”Simon the Butcher” hittar jag langst vagen, lyckan ar total och jag hittar ut till stora vagen och the clocktower. Sedan stoppar en man mig. Eller… en pojke. En kille. Whatevs.

- Madame! How are you?
- I’m fine, how are you?
- Fine! Where are you going?
- Ehm.. home! (Hittar jag snabbt pa)

Sedan sager han nagot jag inte forstar och han ber mig att folja efter och lilltjejen gor saklart detta och vi ar pavag in pa nagon bakgard da jag fattar vad som pagar.

- I thought you wanted to take a drink?
- Eh.. no thanks.
- Oh…

Sedan erbjuder han mig att folja mig hem. Eller i alla fall tillbaks till marknaden. Jag sager ok. Kunde knappast neka honom han var ju halvvags pavag att folja efter mig. Och under var promenad pratar vi om evigt liv pa jorden och om att man alltid kan lite pa Jehova (alla vet Guds namn har och tror pa det) om man bara gor hans vilja. Sa jag sager till honom:

- We belive the same thing, so why aren’t we in the same religion?
- Oh, I don’t know??
- Wee I think you should go to the Kingdom Hall and ask for a biblestudy.
- You think??
- Yes!
- Oh.. I will!

Men jag har inte sett till honom pa rikets salen sa jag tror han ljoog! Han ville bara vara snall mot lilla mig. Sedan ar vi nara pa att skiljas at och jag forsoker snallt avsluta. Och innan vi skiljs at har vi denna konversationen:

- I make jewellery.. I made this one today!
- OH?! I’d love to have a bracelet like that!
- You can have it!
- Noooo…? (Svensk som man ar)
- Yes!
- THANKS!
- When will I see you again?
- Well, we might meet in Sweden when you come, right?
- I can’t afford to go to Sweden…

Sedan skiljdes vi at och jag gick hem med mitt fina armband som ar av en gaffel. Valdigt fint. I will remember my new friend forever. Vet ni vad han hette? Coconut.

Lite allmant… Tjansten ar fantastisk. Jag har varit med missonarer och pa translation office har i Mzuzu. Gick med en jattesot betelsyster i lordags och hon visade mig runt pa translation office har och bjod mig pa krov som smakade… godselstack men jag bara log och at. Det betel bjuder pa maste ju vara dyrt. Och man lamnar aldrig nagot pa tallriken. Da ar man dodsdomd.

Tog mina forsta dorrar haromdagen och det gick jattebra. Man far san respons har. Har aven skaffat mig ett aterbesok pa marknaden som jag tankte jag skulle borja studera med. Men hon har inte varit vid sitt stand pa tva dagar sa jag far se hur det gar.

Det ar en provning att vara har. Det ar inte bara bra. Det ar sa annorlunda fran hemma har. Manniskorna, kulturen, vad man ater, hur man ater, hur man tvattar, man kan itne dricka vattnet direkt fran kranen. Man kommer hem till manniskor som kissar i ett hal. Manniskor som inte har sa mycket pengar. Jag bor precis vid ett fattigt omrade. Manga super bort sina pengar har. Bottle stores ar grejen.

Nej, nu far jag nog logga ut om detta inte ska kosta en halv formogenhet (ca 25 kr).

Vill bara att ni ska veta att jag har det bra. Att jag saknar er. Att jag tanker pa er. Hela tiden. Att jag onskar ni var har med mig.

Om ni far chansen att aka till Afrika. Gor det. Det kommer att forandra er. Till det battre. Det har forandrat mig.

Alskar er.

Breakdown delux idag. Men imorgon ska bli en fin dag. Och i övermorgon landar jag i Malawi. Jag kommer att gråta när jag är framme. Att jag klarade det. Helt själv liksom. Just nu är jag bara nevös. Jättenervös och kommer antagligen inte att sova särskilt mycket i natt. Ska försöka. Men det blåser ute. Rätt mycket. Och det gör mig nervös när jag ska flyga. Tänk så ställer de in flyget? Och jag inte kommer till Stockholm? Inte helt okej.
Jag ska be. Massa. Kääääre tid.

Kommer nog inte skriva nåt imorgon så nästa gång vi hörs DU OCH JAG så är jag antagligen i Afrika.

Sköt om er. Så ska jag också försöka göra det. :)

KRAM!

Brors internet dog i onsdags. Så jag har inte kunnat uppdatera någonting. Allting är fixat inför resan nu. Förutom de sakerna jag ska köpa till dem jag ska bo hos. Rutknäcke och bregott. Det är grejer det. Jag ska ta fram min väska idag. Packa lite. Välja ut vad jag ska ha med mig. Tvätta lite. Imorgon är en hektisk dag. Möte, storstädning, göra återbesök, träffa Emelie, handla och sedan packa det sista. Crazy. Men roligt. Snart. I övermorgon.

Dagens grymma soundtrack: