idasofi

Simon lägger ut låtar. Nästan varje dag. Från hans nya platta. Jag hjärtar honom. Väldigt mycket.
Artister som gör så. Är bäst. Verkligen bäst. Han har en del av mitt hjärta.

hon sa att jag är och kommer va
att jag är en sån som alltid letar
hon sa ja vet du hjälper, det är bra
men jag är en sån som alltid letar
hon sa jag är dömd så låt mig va

Jag och min gitarrlärare hade ungefär en konversation som gick såhär idag:

- Jag har hittat en ny kille! (Jag)
- Jaha… ja… det var ju trevligt för dig. (Gitarrläraren)
- Jaha! Nej, alltså! Ingen jag är kär i utan en artist!
- Jaså?
- Ja, jag har verkligen fått en uppenbarelse. Var längesen musik var såhär bra! Jag har inte lyssnat såhär mycket på någon sedan jag började lyssna på Håkan!
- Har du någon inspelning med dig som vi kan lyssna på?
- JA!

Och sedan fick jag Stockholmssången i läxa. Lovely.

Jag och E var och tittade på min nya favorit idag!

Denna är så fin. Mitt hjärta går i sönder lite.

Jag har bara en man på huvudet.
Han heter Simon.
Simon Norrsveden.

Galet. Jag börjar bli psykiskt sjuk eller nåt. Sjuuukt.

Ska snart sluta tjata om honom. Ja.. När min hysteri har lagt sig dådå.

Så.. nu har jag suttit och lyssnat på Simon Norrsveden i x antal timmar. Samma platta om och om igen. Samma låtar. Jag är fast. Hooked. Alltihopa på en gång. Det var längesedan jag lyssnade såhär på någon. Senast var nog Herr Hellström. Inte för att Simon uppnår Hellströms kvalité men i alla fall.

Nej, borde sova. Men jag vill bara lyssna.Snart får jag väl sår i öronen.

Jag vet, babyrösten, men det är skitbra. Man nynnar med direkt. Och den handlar ju om Stockholm. Kan det bli bättre?

Och denna charmiga man bloggar också. Ljuuuvligt. Ni hittar honom här.